Vi har en liten firma...

Jo alltså, vi har en liten firma, mannen och jag. Vi delar på arbetsuppgifterna: jag drar in pengarna och gör sen av med dem. Han sköter bokföringen.
Enkelt.

Dags att deklarera, fixa momsinbetalningar och annat aptrist. Det är alltså mannens arbetsuppgifter.
Vad händer? Jo, han sitter vid datorn, kollar blanketter, bläddrar i bokföringen och ropar på mig.
Frågor, men jag har inga svar. Det är ju han som sköter sånt där!
(Jag har gjort sånt förr. Aptrist, som sagt. Mannen får ta hand om det.)

Kvällen slutar med att jag sitter på sängen i arbetsrummet och scannar av sociala medier på min platta. Han bläddrar bland papper och pratar för sig själv. Jag försöker gå därifrån men blir tillbaka ropad.
Han fortsätter att prata med sig själv. Jag behöver inte säga något. Bara vara.
Kallas kärlek, eller hur? Från min sida.

Fast jag hade hellre suttit i en skön fåtölj.

---

Detta är inlägg nummer #084 i utmaningen #blogg100 som startade 1 mars