Mina tankar om livet och annat viktigt.
Nej, jag ångrar ingenting. Jag bestämde mig för det redan som ung. Visst gör man dumheter ibland, säger överilade saker, är klumpig och plump. Att be om ursäkt är inget nederlag, har jag sårat någon får jag stå för det och be om ursäkt. Men det betyder egentligen inte att jag ångrar det jag gjorde, låter det knasigt? Är jag klantig får jag skylla mig själv, gottgöra den jag skadat. "Make amends". Jag vill självklart inte medvetet skada någon, vara elak eller dum. Jag ångrar ingenting Självklart kan jag slå mig för pannan och undra varför jag gjorde eller sa en viss sak. Jag måste dra lärdom av det, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Men jag tänker inte leva med ånger. Det jag gjort är gjort, det kan inte göras ogjort hur mycket jag än ångrar mig.
Så, vad ångrar jag inte i dag? Jag ångrar inte att jag sade upp mig i höstas. Jag ångrar inte erfarenheten av att jag blev sjuk av mitt jobb. Inte heller att jag lämnade mitt arbete ungefär ett halvår senare än jag borde ha gjort och därför utsatte oskyldiga för sämre resultat, stöd och uteblivna insatser. Jag var sjuk och insåg inte konsekvenserna av det. Jag gjorde mitt bästa utifrån omständigheterna. Jag ångrar definitivt inte att jag inte sjukskrev mig och hamnade i en rehabprocess som inte leder till annat än förnedring. Tro mig, jag har som chef många gånger förvånats av försäkringskassans märkliga hanteringar och beslut. Nej, jag ångrar inte att jag sade upp mig istället för att hamna i en sjukskrivning, trots att ekonomin fått lida av det. 10 veckors karens. Det är vad som väntar innan a-kassan kickar in, och då har man blivit misstänkliggjord ett par gånger under tiden, dock inte i samma nivå som FK. I dag mår jag bra. Hur kan jag ångra mig då? Detta är inlägg nummer #001 i utmaningen #blogg100 som startar 1 mars
|
Gunilla OrdellMina tankar om livet och annat viktigt. Archives
Augusti 2018
Categories
Alla
|
Proudly powered by Weebly