Brexit.
Jag trodde nog inte att det verkligen skulle gå igenom, men nu är det så.
Inom två år ska utträdet ur EU vara genomfört, vilka konsekvenser kommer det att ge för UK och för EU? Nej, jag är ingen nationalekonom eller EU-expert så jag har faktiskt ingen aning om vad det kommer att innebära. 

Vissa frågetecken har jag ändå:
Skottland har flaggat för en ny folkomröstning, de vill vara med i EU. Är Brexit den där droppen som får vågskålen att tippa över? Vad händer om Skottland går ur UK? 
Nordirland tillhör UK och kommer därmed gå ur EU. Republiken Irland är EU-medlem. Vad händer där? Gränsen borde redan vara på plats då UK inte varit med i Schengen men Irland varit det. Kommer Irländarna behöva söka visum för att resa till Nordirland? Och tvärt om. Vad gör det för den nationalistiska strömningen på Irland, den som varit lugn de senaste åren. Får vi se en ny konflikt på den gröna ön?

Kommer UK-medborgare behöva visum för att resa in i EU? Eller räknar man i UK med att det går att fixa specialregler? Ja, det går säkert att ordna, men det kan komma att kosta en hel del.
Norge är inte med i EU däremot i Schengen, det kostar. 
Island, Norge och Lichtenstein är med i EFTA, Schweiz har ett eget avtal som liknar EFTA. Kommer UK att ansluta sig till något liknande? Men största sannolikhet. Men det kommer att kosta.

Pundet faller just nu, men det kommer att stabilisera sig så småningom när marknaden ser konsekvensen av beslutet. 

Min känsla är att man i UK både vill ha kakan och äta upp den, men spotta ut russinen. Ja, man vill ha möjlighet att resa fritt. Ja, man vill kunna handla fritt med andra EU-länder. Men man vill inte behöva hjälpa andra länder inom EU som har det svårt ekonomiskt och man vill inte heller ta emot hjälpbehövande, flyktingar och invandrare från EU-området eller annorstädes.

Kommer det här att få konsekvenser i andra EU-länder? Är det fler länder som kommer att följa efter?  Nu börjar diskussionen ta fart i Tyskland. Vad händer om Frankrike går samma väg? Om de rikare länderna lämnar EU och de länder som kämpar ekonomiskt blir kvar, vad händer då? Är det början till slutet för EU vi ser?
Eller är det som Eagles sjunger i Hotel California:

Så var det alltså dags för det 100:e inlägget på #blogg100 för i år.
Reflektionstid...

Reflektera
tänka igenom, tänka, överväga, eftersinna, begrunda, fundera; ägna en tanke åt

Jag utmanade mig själv rätt rejält i och med detta, att skriva är kul men bara när jag känner för det. Ja, så var det för 100 dagar sedan. Fortfarande vill jag vänta på den där inspirationen som ger de bästa, mest genomtänkta inläggen. Samtidigt så vet jag att det är transpirationen som är utvecklande och leder framåt.

Tankar från den här tiden:

• Jag har inget speciellt tema. Kanske jag måste bestämma mig? Skola. Tankar. Reflektioner. Eller bara bli mycket bättre på att tagga inlägg?
• Nog kommer jag att fortsätta skriva. Ibland för att nå ut med mina åsikter, ibland endast för mig själv.
• Det blir inget dagligt inlägg, alldeles för många har varit "bara för att" och de inlägger ger inte mig något och knappast någon annan heller.
• Det smyger fram lite minnen när jag skriver, det ska jag nysta mer i.
• Jag har varit dålig på att läsa andras bloggar och kommenterar därför dåligt. Tiden är knapp och jag måste prioritera, tyvärr.
• Jag har använt Weebly som plattform för det här och den har knölat sig ganska mycket. Inlägg försvinner, det behövs många klick för att tagga, trassligt att redigera bilder och är bäst på PC. Min plattform måste funka på devices av olika modeller. Kanske är Weebly bättre som hemsida, men inte som blogg. Tillbaka till Wordpress, kanske? Eller Blogger där jag redan bloggar om våra byggprojekt. Det har varit bra att jämföra olika plattformar under tiden. Dags att migrera samtliga till min egen adress på samma plattform.
• Det hade varit kul att skriva ett riktigt genomtänkt sista inlägg men så här i skolavslutningstider så arbetar jag mycket och länge, så när midnatt närmar sig så blir det lite enklare och spontanare. Gårdagens inlägg får sätta stämningen för sommaren istället.
• Det är svårt att skriva i förväg och tidslägga inlägg. Jag har många påbörjade som inte fått formen ännu. När något annat pockar på så faller de påbörjade i glömska.
• Jag är i alla fall stolt över att jag höll ut hela tiden, och det är dags att utveckla arbetet snarare än att avveckla.

Så tack alla vänner som inspirerat, kommenterat och givit mig en och annan spark i baken. Tack käre man för att jag ibland är sur och lite stressad för att det där inlägget måste bli klart just nu. Jag kan inte vänta för då har tankarna försvunnit!

Därmed önskar jag alla en skön sommar där alla "måsten" och "borden" får upphöra för ett tag. Njut av vädret, vare sig det är sol eller regn. Tänk att bakom molnen är himlen alltid blå och genom mina solglasögon är ljuset alltid gult.

Stockholm en varm sommarkväll, finns det något bättre?
Gatorna stängs av så restaurangerna kan flytta ut. Picnic i parken. Gatumusiker.
Alla blir så vackra. Kvinnorna i sina tunna sommarklännngar, solkyssta ben och rödmålade tånaglar som sticker fram ur sandaletterna. Männen i ljusa byxor eller shorts och en löst hängande skjorta. Försommarsolen har färgat näsan lite röd, fräknarna sprider sig på kinder och över hjässan.

Jag möter en allvarsam man i svart kostym och vit slips som bär på en gravlykta. En påminnelse om att sommaren och livet inte varar för evigt.

En sommarnatt för många år sedan gick vi några stycken från Mosebacke genom Gamla Stan. Vi stannade till vid St Göran och draken där en ensam gatumusikant satt med sin gitarr. Vi föll in i sången, fyllde på med stämmor. Fönstren stod öppna och folk lyssnade. Visserligen blev vi bortkörda av lagens långa arm men vi var snart tillbaka igen. Gitarren gick runt, vi turades om att spela och sjunga och dansade zorba barfota på kullerstenarna innan vi gick vidare genom stan och hem till ön.

Kanske var det den augustikvällen när vi slutade natten framåt morgonen i Lisas källare, kanske var det en annan gång. Minnet flyter ihop efter många år.
När morgonen randades gick Lisa direkt till årets första skoldag för gymnasiets sista år. Sissi och jag vidare hemåt och hade ännu några dagar på oss tills universitetet kallade. Vi postade några knasiga vykort på vägen, ett av många vi skickade till Tomas som gjorde lumpen och inte fick gå igenom stan med oss.
De tre musketörerna, det var vi. Sissi, Tomas och jag.

Nu vandrar jag inte längre hemåt. Jag tar en öldoftande pendel norrut med anslutande buss. Avståndet från stan har ökat med åren.
Den sista promenaden genom de gröna villakvarteren möter mig med kaprifolens honungssöta doft och gullrengnet som sakta slår ut.
En självgående gräsklippare sniffar ljudlöst runt i en trädgård som en platt sköldpadda som nyfiket undrar vem jag är som går förbi.

Det hotade värmeåskvädret som tornade upp sig vid horisonten har dragit bort och den kvarvarande molnkanten lyser rosa och orange av solnedgången.
Mörkret sänker sig. Det är tyst men koltrasten hälsar mig välkommen hem med några drillar från skorstenen.

Terminen närmar sig slutet. #blogg100 närmar sig sin 100-dag.

Det är många slut så här års.
Ska man sammanfatta terminen? Perioden? Eller ska man bara låta den gå förbi, glädjas åt det som varit och för att sen gå vidare?

Vad har jag lärt mig, vad har jag missat? Vad vill jag göra nästa år?
Hur kan det bli bättre, hur kan jag bli bättre? Kan jag det, bli bättre alltså?

Slut på helgen är det också, och slut som människa är allt straxt före semestern.
Det är många frågor, många slut.
Dagen är slut och jag ska sova.
Godnatt!

​

Så sa min mormor när barn och barnbarn kom på besök. Hon och morfar bodde långt ut på landet så när vi åkte dit blev vi kvar ett tag. Mormor älskad alla barnbarn, småskollärare som hon var, och ibland behöll hon ett banbarn under några veckor för att få sällskap när morfar var sjuk.

När jag själv har blivit mormor förstår jag precis vad hon menade. Så roligt och mysigt att ha alla hos oss, och jag har gärna både ett och två barnbarn hos mig/oss när det passar, men visst är det skönt när de åker hem igen!

Sent fredag till söndagskväll är lagom. Nu åkte de hem igen för ett traditionellt marint nationaldagsfirande. Maken for till skogs för att pröva jaktlyckan vid vildsvinsåteln och jag får en alldeles tyst kväll för mig själv i min lilla stuga.

Jag njuter!
Och tänker på hur bra det blir när lillstugan är färdig och vägen flyttad så vi kan umgås när vi vill och känner för det. Småtrollen kan springa som de vill mellan oss och vi får allt det roliga tillsammans.

​Tills dess säger jag som min mormor:
Det är så roligt när ni kommer, och så skönt när ni åker!

När grillfest ligger som en dimma över grannskapet och flugorna tar över fönsterbrädan.
När benen är prickiga av myggbett, blåmärkena och skrubbsåren sprider sig på armbågar och knän.
När jordgubbarna smakar svensk sommar och kvällarna smälter ihop med morgonen.
​Är det sommar nu?

Vi körde mot solnedgången. När vi startade var det ljust som på dagen fast klockan började bli sent. Vid midnatt har mörkret tagit över men det är ändå inte riktigt mörkt så där som hösten kan bli.
En vacker färd med solen som sjönk bakom kvällsmolnen, just innan den försvann blev himmelen rosa och molnen cerise och lila. Sjöarna var blanka och speglade färgerna. Vi var nästan ensamma på vägen.
Väl framme klev jag ur bilen och doftens slog emot mig. Kastanjens sötma, syrenernas parfymer. Så starka i den kvällsfuktiga luft.
Och jag var hemma igen.

Det var som i Hjalmar Gullbergs dikt: en kväll i syrenernas dikt och gullrengnens månad.
​

Kyssande vind

​Han kom om en vindVad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Sedan flera år följer jag en blogg som skrivs av en galet rolig kvinna som kallar sig själv MonasUniversum. Hon har massor med följare utan att vara en typisk "kändisbloggare" och följarna är lika roliga som hon i alla kommentarer. Genom att vara så läst så lyckas hon få snurr på reklamflödet så det är bara att gratulera till att ha en blogg som ger lite klirr i kassan. Härom veckan utlyste hon en tävling på Instagram tillsammans med Zoégas. Man skulle alltså lägga ut en bild där man njuter av en kopp kaffe och vinsten skulle bli en middag på stan tillsammans med Mona och några av hennes läsare, Zoégas representanter och ett gäng andra bloggare med gäster.
Eftersom jag är lite tvärt om så tog jag en typisk "anti-bild", så där lite i protest. Inget finkaffe alltså.
Och inte postade jag den på Insta heller.

Några dagar senare ber Mona läsarna att mejla in en bild istället för hon såg inga på Insta. Det kanske var fler än jag som inte la in dem?
Nåja, jag skickade in bilden till slut:

Och tro't om ni vill: jag blev medbjuden på middagen! Kan inte ha varit många som skickade in något där inte...

Så ikväll var det dags. In till stan och till Matlabbet på Urban Deli.
Hur många var vi? Kanske 20 stycken? Kvällen inleddes med en kall kaffedrink och därefter en presentation av Zoégas sociala engagemang i flera länder för att få fler kvinnor att odla kaffe av bra kvalitet. Visste ni att kaffeproduktionen minskar samtidigt som konsumtionen ökar? Och att kvaliteten blir allt sämre? Genom att satsa på kvinnligt företagande hoppas Zoégas att produktionen ska ta fart igen, till samtliga kaffeföretags nytta. Och kaffedrickarnas förstås!

En lätt middag följde med plockmat och wrap samt en hel massa snack.
Sen kom det roliga! Vi fick lära oss att "koppa", dvs prova kaffe. En konst minsann, då kaffekännarna har en näsa och smaklökar likt den bästa vinprovaren. 
Tre sorters kaffe i pulverform kom in. Dofta... En var aromatisk och rund, en luktade bränt och kryddigt, en var ganska tam.

​Sen hälldes det vatten över pulvret och det var dags att dofta igen. 

Ser ni den lilla runda skeden? Det är varje "koppares" personliga egendom, nåt som alltid är med på jobbet. Det är den man smakar med. Kvinnan från Zoégas medgav att hon till och med bar runt på en i handväskan. Lite nördigt, eller hur?

Precis som med vinprovning så gör näsan mycket av jobbet. Ner med näsan i koppen samtidigt som du rör runt kaffet (och sumpen) så alla dofter frigörs.
Sen får sumpen sjunka och därefter är det dags att smaka. Men den runda skeden.

Om vinprovare är lite tystlåtna, snurrar runt vinet i glaset, doftar för att sen ta in en liten klunk i munnen och låta vinet snurra i munnen för att alla smaklökar ska få sitt och därefter spotta ut allt (om man är proffs i alla fall) så kan jag meddela att en "koppare" låter!
Himmel vad vi skrattade! 

Man tar således lite kaffe i skeden och suger därefter in kaffet i munnen så att vätskan blandas med luft. Alltså, jag vet inte hur det ska beskrivas men det lät ungefär som att nysa, fast åt andra hållet om ni förstår. Vätskan ska ju in, inte ut.
Så en inverterad nysning. Som vi skrattade.
Ingen av oss lyckades få till en proffs"nysning" eller så vågade vi helt enkelt inte försöka.
​
Nåja. De tre kaffeproven smakade olika, precis som doftproverna visade.
Doften med vatten både förstärkte vissa otäckheter (bränt gummi) och mjukade upp några kryddiga, nästan söta förnimmelser.
Smaken var bitter, kraftig, bränd - en robust smak. Ja, Coffea Robusta alltså! (Tack wikipedia!) Den var inte god och används mycket lite i Sverige. Jag tror hon nämnde att espressokaffe innehåller en del Robusta.
Arabica bönan var betydligt trevligare. Det är mycket av vårt svenska kaffe det. Här fick vi en arabica från Kenya som var alldeles underbart god. Klart favoriten hos samtliga! Och så lätt att skilja ut från de andra två.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det tredje provet var, den var så ointressant så den försvann liksom.

Det  var en fantastiskt trevlig kväll, alltid roligt att göra något annorlunda och träffa roliga människor som man aldrig sett förut.

Vi fick en lite kaffebuske och ett paket Braziliansk sommarblandning med hem. Nu får vi tävla om vem som lyckas hålla kaffebusken vid liv och servera den första koppen egenodlat kaffe!

Stort tack Mona och Zoégas för att jag fick chansen att pröva något nytt!
Och nej, jag är inte sponsrad av eller på något sätt uppmanad att skriva något om sagda kaffeföretag.

När arbetsrummet på skolan håller 15-16C på vintern och 28-29C på sommaren, då är det rent statistiskt sett en ganska bra temperatur där.

Det är ju nåt att trösta sig med när huvudvärken ligger som en mössa, ögonen är torra och grumliga samtidigt som tankarna står helt still. Inte läge för schemaläggning då!

Men inte ska en klaga, det är ju sommar!
Den här veckan i alla fall...
​